De av er som såg Kendrick Lamars Super Bowl-framträdande såg honom också nämna 40 acres and a mule. Men vad menas med det uttrycket?
Sedan åtminstone 1700-talet hade svarta amerikaner hoppats på att kompenseras för sin tid i slaveri, men idén tog fart ordentligt på 1860-talet i samband med Emancipationsproklamationen.
Tanken om gottgörelse var inte befängd. Mängder av västerländska nationer, däribland Sverige, hade betalat stora summor till sina slavägande medborgare som kompensation för förlusten av ”egendom” – alltså den förslavade arbetskraften man gick miste om i och med slaveriets upphörande.
Strategin, kallad ”kompenserad frihet”, tillämpades också av länder som Danmark, Brasilien, Nederländerna, Argentina och Colombia.
Som del av 1833 års Slavery Abolition Act och 1837 års Slave Compensation Act gick även Storbritannien med på att betala omkring 20 miljoner pund till slavägare i landets kolonier. För att finansiera kompensationen tog landet ett banklån som utgjorde drygt 40 procent av den brittiska statskassans dåtida årliga utgifter.
På grund av hur lånet var strukturerat betalades den sista delen av skulden så sent som 2015. Enligt forskare vid University College London, som gått igenom 46 000 transaktioner, inkluderade mottagarna förfäderna till både vanliga brittiska medborgare och framstående familjer som använde pengarna till att investera i företag, fastigheter och politiska karriärer.
Som omnämnts i poddserien om den haitiska revolutionen tvingade Frankrike till sig ett enormt och förödande stort skadestånd från den unga haitiska nationen för sin förlorade ”egendom”. Skulden belastade Haitis ekonomi i över ett sekel och betalades slutligen av först 1947.
År 1862 undertecknade president Abraham Lincoln District of Columbia Compensated Emancipation Act, som frigjorde förslavade i Washington D.C. och tilldelade slavägare 300 dollar per frigjord slav. Då över 3000 slavar frigjordes betalade staten ut nästan 1 miljon dollar, en summa som idag motsvarar över 25 miljoner dollar. Enligt den amerikanske statsvetaren John William Burgess kunde även slavar motta upp till 100 dollar, men bara om de valde att emigrera till Haiti eller Liberia.
I januari 1865, mitt under det amerikanska inbördeskriget, hade nordstatsgeneralen William Tecumseh Sherman och krigsministern Edwin M. Stanton möte med 20 svarta baptist- och metodistpastorer i Savannah i Georgia. På frågan om vad de ansåg att den svarta befolkningen var i mest behov av svarade pastorernas ledare Garrison Frazier egendom.
Ett par dagar senare utfärdade Sherman den så kallade Special Field Orders No. 15, som slog fast att en kustremsa på 400 000 acres (engelska tunnland) i South Carolina, Georgia och norra Florida skulle fördelas mellan frigjorda slavar. Varje landområde skulle som mest vara 40 acres och i ett senare tillägg beordrade Sherman armén att låna ut mulor för att underlätta arbetet med de tänkta odlingarna.
Lincoln stöttade beslutet vilket gav hopp till svarta amerikaner att de äntligen skulle få en ärlig chans att stå på egna ben. I ett land där markägande hade stor betydelse i byggandet av välstånd var bestämmelsen revolutionerande för USA:s svarta.
Men i april 1865 mördades Lincoln. Andrew Johnson, hans ersättare, var betydligt mer välvilligt inställd till söderns slavägare och hösten samma år drog han tillbaka ”40 acres and a mule”-beslutet. Tusentals frigjorda före detta slavar hade då redan hunnit inrätta sig på sina nya marker, men landområdena konfiskerades och återlämnades till de tidigare ägarna. I många fall användes armén för att vräka den svarta befolkningen.

Eftersom svarta amerikaner inte kompenserades för sina hundratals år i slaveri inledde de sin tid av frihet på minus. Inom alla områden – från inkomst och utbildning till ägande och tillgång till sjukvård – låg de efter. I södern introducerades Jim Crow-lagar från 1870-talet som fastställde segregationen juridiskt, medan svarta i norr och väst motarbetades på mer subtila sätt.
Att svarta före detta förslavade kom att utgöra en eftersatt och systematiskt diskriminerad grupp var en utveckling som kunde skådas även i Sydamerika. De stora svarta befolkningarna i exempelvis Brasilien, Colombia och Venezuela konfronterades alla med en orättvis tillvaro.
Precis det här var något som Martin Luther King, Jr. bemötte när han frågades ut av NBC News Sander Vanocur under en intervju vid Ebenezer Baptist Church i Atlanta, Georgia, 1967, mindre än ett år innan King mördades. Intervjuaren frågar varför just svarta amerikaner hade så svårt att, så att säga, ta sig i kragen och kravla sig upp från sin utsatta position.
Kings svar var simpelt: Hur ska man ta sig i kragen när man aldrig ens fått en tröja att ha på sig?
40 acres and a mule representerar ett radikalt förslag som hade potentialen att stöpa om USA:s framtid. Hade den amerikanska regeringen genomfört omfördelningen av marken, kanske svarta amerikaner hade kunnat säkra några av de möjligheter som vita amerikaner åtnjöt genom Homesteadlagarna och New Deal-programmet. Svarta var tekniskt sett berättigade till dessa stödpaket, men stängdes till stor del ut från dem på grund av diskriminering.
Istället kvarstår klyftan. Idag har vita familjer i genomsnitt nästan tio gånger så stor samlad förmögenhet som svarta familjer.
Att Lamar hänvisar till denna historiska orättvisa på USA:s överlägset största scen, och med presidenten i publiken, bör inte underskattas. Särskilt i tider då landets republikanska politiker anstränger sig för att så långt som möjligt begränsa eller förvanska skolornas undervisning i svart historia.
Läs mer:
Böcker:
The Civil War and the Constitution, 1859–1865 av John William Burgess (1901)
The Price of Emancipation: Slave-Ownership, Compensation and British Society at the End of Slavery av Nicholas Draper (2009)
Freedom National: The Destruction of Slavery in the United States, 1861–1865 av James Oakes (2013)
Artiklar:
”Britain’s colonial shame: Slave-owners given huge payouts after abolition” av Sanchez Manning för The Independent (24 februari, 2013)
”Uncovering Britain’s hidden links to slavery” av UCL News (25 februari, 2013)
”The treasury’s tweet shows slavery is still misunderstood” av David Olusoga för The Guardian (12 februari, 2018)
”Britain’s Slave Owner Compensation Loan, reparations and tax havenry” av Naomi Fowler för Tax Justice Network (9 juni, 2020)
ola friberg gillade sidan mycket
Tack ! Har lärt mig mycket , och nu förstår jag begreppen 🙌🏾💯