Israel fortsätter att mörka morden på civila
Hanteringen av de 15 mördade palestinska hjälparbetarna följer ett bekant mönster.
I början på april grävdes 15 palestinska hjälparbetare upp ur en massgrav i södra Rafah. De hade begravts i sina uniformer. I närheten hittades deras ambulanser, som bisarrt nog hade krossats och sedan också gömts under sanden.
Den makabra upptäckten blev kulmen på letandet efter den hjälppersonal som försvunnit en vecka tidigare, i samband med en utryckning i området.
IDF, Israels militär, förnekade inblandning medan letandet fortfarande pågick. Men senare, när offren hittades, justerade IDF sin version av händelseförloppet. Man sa nu att man visst kände till incidenten, men att den var ett resultat av att hjälparbetarna hade uppträtt misstänksamt. Man påstod att räddningsfordonen hade närmat sig israeliska trupper och dessutom kört utan sirenerna på. Soldaterna hade, ungefär av rädsla för sina egna liv, inte sett något annat val än att öppna eld.
Men på en av de uppgrävda kropparna hittades en mobil. Telefonen innehöll en film som visade upp en helt annan bild. Som visade upp ett krigsbrott.
I videosekvensen, publicerad av New York Times, ser man hur de tydligt uppmärkta ambulanserna kör i led. Det är strax innan gryning och framlyktorna och sirenerna är det enda som lyser upp den annars mörka vägen. Utan förvarning börjar de rappa skotten ljuda. Mannen som filmar försöker ta skydd, men förgäves. Strax innan han skjuts ihjäl fångar telefonen hans sista ord:
”Förlåt mig mamma. Jag ville bara hjälpa människor.”
Filmsekvensen tvingade militären att ändra sin version för andra gången. Nu medgav man att misstag hade begåtts, att hjälparbetarna inte alls uppträtt konstigt och att ambulanserna visst hade använt sina sirener. Man lovade att undersöka händelsen. Men som så ofta verkar kraven på en oberoende granskning falla för döva öron.
”Enligt det Hamaskontrollerade hälsodepartementet.” Alla som har följt förödelsen i Gaza har stött på den meningen. Det går att göra sig lustig över hur nästan panikartat journalister inkluderar frasen så fort det hiskeligt höga dödstalet på civila palestinier kommer på tal. Men jag har egentligen inget problem med uttrycket i sig.
I en situation där det folkmordsanklagade israeliska styret inte släpper in oberoende media och inga självständiga granskningar kan göras, är det naturligtvis av vikt för allmänheten att få veta vilken part som redogör för en viss uppgift.
Nej, det som är det verkliga problemet är bristen på konsekvens. IDF:s uppgifter tas av många medier som sanning. Som något trovärdigt och objektivt, något som inte behövs ses i ljuset av en historisk kontext. Men massakern på hjälparbetarna följer ett bekant mönster av vilseledande. Där IDF:s dödande av civila inledande viftas bort med ett förnekande. Som sedan följs av ett misstänkliggörande av offren. Som först efter press leder till ett medgivande om att det var en olycka och ett löfte om en utredning. Ofta uteblir dock några reella konsekvenser för de inblandade.
Ett av de mer kända fallen inträffade när den berömda journalisten Shireen Abu Akleh sköts ihjäl på Västbanken 2022. IDF skyllde först på palestinska militanta. Först efter att oberoende granskningar gjorts medgav Israel motvilligt att en av landets soldater antagligen hade skjutit henne. Än idag har ingen hållits ansvarig.
Men listan på liknande fall kan göras lång, och med tanke på de många hundratals palestinska journalister och hjälparbetare som IDF har mördat bara sedan 2023, finns det allt färre röster kvar som kan utmana Israels version av olika omtvistade händelseförlopp.
Om journalistiken nu ska tjäna allmänheten och vara konsekvent, är det hög tid att även IDF:s uppgifter förses med en brasklapp. Vad sägs om ”enligt IDF, som upprepade gånger mörklagt morden på civila”.
Denna text publicerades ursprungligen som en radiokrönika i Godmorgon världen i P1. Ni hittar den här. Jag publicerar den här också för de som av olika anledningar föredrar att lyssna.